Historien om Smörgossarna

 

Cabaret 74 i Enköping

Smörgossarna bildades våren 1974 hemma hos Pelle Törnberg. Det var Pelle, Michael Insulander, Michael Käck och Bertel Andrén som bestämt sig för att framföra ett nummer a cappela på skolcabareten. Avgångsklasserna i gymnasieskolan arrangerade sedan några år tillbaka en cabaret med sång, sketcher etc i skolans aula. Skolan hette vid denna tid Sandbroskolan, senare bytte den namn till Westerlundska Gymnasiet.

Tanken var att en klassisk barbershop skulle övas in den här dagen. Av någon anledning blev resultatet inte särskilt lyckat och de beslutade sig för att göra en egen låt. Kort därefter hade man gemensamt fått ihop Varför oh, Marianne? med både text och musik signerad av gruppens samtliga medlemmar. Man tog namnet Smörgossarna och gjorde sedan succé på Cabaret 74 och Varför oh, Marianne blev gruppens signaturmelodi under hela den verksamma tiden.

”Spelar för mat och dryck”

Från mitten av 70-talet hade gruppen en sammanhängande ”show”. De underhöll* mot mat och dryck på fester i Enköping, Uppsala och Stockholm. Den ursprungliga sättningen med piano, solosång och kör kompletteras med klaviatur (oftast dragspel), gitarr och bas. Senare tillkommer trummor med tillhörande trummis. Allt fler låtar läggs till repertoaren. Det är dels egna kompositioner, dels musik ur den svenska sångskatten. Bland dem kan nämnas Vid den gamla grinden, B-sidan från en singel med Arne Qvick (där A-sidan är den mer kända Rosen).

En annan B-sida som Smörgossarna plockade upp var Veva upp grammofonen, Cacka Israelssons version av Crank up the record player. Bland de egna verken kan nämnas Här ska dansas Arne Lamberth walk, en sång till vilken publiken uppmanas att sjunga med i hyllningen av en av Sveriges största trumpetare genom tiderna. Texten är Smörgossarnas, musiken 20-talshiten Lambeth walk.

Skivinspelning, Berns och tv-medverkan med Totte Wallin

Totte Wallin hade under slutet av 70-talet och början på 80-talet etablerat sig som artist och genom Tottes välvilja fick gruppen chans till uppträdanden som ”gästartister” i olika sammanhang. Efter en spelning på Mosebacke Etablissemang tyckte Finn Sjöberg, som spelade gitarr med Totte, att det var dags att göra en skiva.

1980 speldes singeln Varför oh, Marianne och Za Zum in i Metronome Studio. Skivan blir naturligtvis ett försäljningsfiasko och finns förmodligen främst i hem hos dem som stod gruppen nära. Eller i fyllnadsmassor. Skivan spelades bland annat i Bättre sänt än aldrig, ett radioprogram där Bengan Wittström lyfte fram det som han såg som udda och därmed intressant musik.

En annan spelning på Mosebacke Etablissemang ledde till att Smörgossarna två år i rad (1980–1981) medverkade på Waxholms Visfestival, som arrangerades av legendariska Git Magnusson. Spelningar som innebar att gruppen också erbjöds medverka i Västerviks Visfestival (1981).

I maj 1982 satte Totte upp en krogshow på Berns i Stockholm och Smörgossarna fick återigen medverka som gästartister. Till showen hade Smörgossarna lagt till flera nya nummer, Jag får gåshud av Gud, Även en flicka kan släppa sig och en sång som hette Hyland, som handlade om vådan av att köra berusad. Hyland hade vissa likheter med signaturmelodin till tv-programmet Hylands Hörna. Smörgossarna deltog med de här nya, egna numren och körade även på ett par av Tottes.

Efter Totte Wallins krogshow på Berns gjorde han ett tv-program som kallades Scenen är din, Totte Wallin. Även här deltog Smörgossarna på ett hörn med två egna nummer samt i kören bakom Totte.

Den professionella perioden

1982 stod gruppen på höjden av sin karriär och man såg ett genombrott framför sig! Gåshud och Även en flicka spelades in för skivutgivning. Gruppen skaffade replokal i den så kallade Studion på St Eriksplan och man började ta gager för spelningarna. Men i och med att gruppen blev ”proffs” försvann något av glädjen. I stället för att repetera drack man öl och rökte Marlboro. Metronome valde att inte ge ut den andra skivan och bokningarna uteblev i stort. Efter en katastrofal spelning på OK Motorhotell i Norrtälje slutade man att repetera. Den professionella perioden varade drygt ett halvt år.

”Månsken räddade shåvven”

Julen 1982 samarbetade Smörgossarna med en annan Enköpingsgrupp som hette Månsken. De båda grupperna hyrde teatern Joar Blå i Enköping och framförde var sitt set i något man kallade Julshåvv. Enköpings Posten ansåg i recensionen att Smörgossarna mer hörde hemma på en musichall och att skämten kändes väl gamla. Rubriken ”Månsken räddade shåvven” sa allt. Efter ganska precis 10 år med Varför oh, Marianne var det dags att lägga ned.

(Här är det lite osäkert, men den definitivt sista spelningen var förmodligen en tillställning i Enköping där ortens stora uppträdde. Tommy Körberg och Totte Wallin. Samt Smörgossarna. Detta bör ha varit en bit in på 1983.)

* Många ställer sig tvekande till om Smörgossarnas musik och scenframträdanden överhuvudtaget kunde anses som underhållning